Det är svängningar i livet måste jag säga, när man tycker att nu börjar det bli bättre med allt så smäller det till och sker en olycka. Jag pratar naturligtvis om de sista 6 dagarna som varit mer än kaotiska för mig, min familj och alla vänner. (visste inte att jag har så många
).
Lilla Tipsie försvann torsdag em. i Hörks Hage där hon var på promenad med sin ev. blivande fodervärdshusse. Vi letade hela natten men hon var borta. På fredag morgon fick vi veta att hon varit synlig bakom pizzerian vid Dalporten och att hon sprang över riksvägen mot industriområdet, sedan sågs hon inte till på fyra dagar. Det är svårt att leta efter något när man inte vet var det kan finnas. På tisdagen ringde en postman och talade om att han sett henne springa mot Rifallet, vi kastade oss i bilen och åkte dit, gick omkring och ropade länge, tillbringade någon timme vid en slaktbod där vi även placerade ut en bur (utan dörr) med filtar och mat. Onsdag morgon ringde en man från Kestina, han hade sett Tipsie sitta i diket strax före hans infart, när han gick dit igen för att titta så var hon borta, vi åkte dit så fort det bara gick, Zuki fick göra en insats men fick tyvärr inte upp något spår, tror inte hon förstod vad hon skulle spåra för något. (hon är inte spårtränad). Lite längre fram på dagen fick vi meddelande om att Tipsie visat sig vid en gård på Ljungåsen. Dit i ilfart, tog ca fem minuter att åka men hon var borta när vi kom fram, vi tillbringade resten av dagen i det området, Rebecka grillade korv, Annika kom med Duffy och spårade, jag åkte runt med bilen och spanade, ingen Tipsie någonstans. När vi kommit hem på kvällen pratade vi om hur vi skulle göra på torsdagen och hur långt hon skulle kunna ta sig över natten. Fick då det bästa telefonsamtal man kan få, Majvor och Lasse som bor på gården hon varit tidigare under dagen, hade hört skäll och gnäll utanför dörren, öppnat och Tipsie gick in. Vi åkte dit direkt och där var hon, min lilla prinsessa, hon såg mycket rädd ut men när jag pratade med henne började svansen vifta, öronen kom upp och i nästa stund kastade hon sig i min famn nästa skrikande av lycka, så var det Rebeckas tur att bli hälsad på, en sådan lycklig liten hund det var. Därefter visade hon ingen rädsla för Majvor och Lasse heller, hon var bara lycklig. Hemkomsten blev lika lycklig den, de andra hundarna nosade igenom Tipsie från nos till svans, och hon bara visade hur glad hon var att vara hemma igen.
Vi "tittade" på Sverigequiz tillsammans.
Önskar att jag kunde tacka alla som varit med mig i detta på ett personligt vis men det går ju tyvärr inte, vet heller inte om alla som varit ute och letat eller engagerat sig på annat sätt
Nu ska jag duscha, åka och handla, sedan vila en stund, därefter åka på utbildning i Romme. Åter till vardagen alltså 