Tänk att få vakna och känna en inre frid, idag kan jag göra det jag vill, gosa med mina hundar, pyssla lite, kanske ta fram en ljusstake eller två, inga "måsten" idag, nu är livet skönt att leva.

Kanske man behöver ha traumatiska upplevelser någon gång i livet för att uppskatta det man har istället för att bara vilja ha mer och mer utan eftertanke.

I morgon är det första advent och jag har inte tvättat fönster, bytt gardiner eller städat över huvud taget, inte en tomte så långt ögat kan se, det enda vi har är en adventsgran utomhus. Det känns ändå inte som om det är så bråttom, det hinns nog med....  

http://kartor.eniro.se/m/nRknQ 

Det är svängningar i livet måste jag säga, när man tycker att nu börjar det bli bättre med allt så smäller det till och sker en olycka. Jag pratar naturligtvis om de sista 6 dagarna som varit mer än kaotiska för mig, min familj och alla vänner. (visste inte att jag har så många ).

Lilla Tipsie försvann torsdag em. i Hörks Hage där hon var på promenad med sin ev. blivande fodervärdshusse. Vi letade hela natten men hon var borta. På fredag morgon fick vi veta att hon varit synlig bakom pizzerian vid Dalporten och att hon sprang över riksvägen mot industriområdet, sedan sågs hon inte till på fyra dagar. Det är svårt att leta efter något när man inte vet var det kan finnas. På tisdagen ringde en postman och talade om att han sett henne springa mot Rifallet, vi kastade oss i bilen och åkte dit, gick omkring och ropade länge, tillbringade någon timme vid en slaktbod där vi även placerade ut en bur (utan dörr) med filtar och mat. Onsdag morgon ringde en man från Kestina, han hade sett Tipsie sitta i diket strax före hans infart, när han gick dit igen för att titta så var hon borta, vi åkte dit så fort det bara gick, Zuki fick göra en insats men fick tyvärr inte upp något spår, tror inte hon förstod vad hon skulle spåra för något. (hon är inte spårtränad). Lite längre fram på dagen fick vi meddelande om att Tipsie visat sig vid en gård på Ljungåsen. Dit i ilfart, tog ca fem minuter att åka men hon var borta när vi kom fram, vi tillbringade resten av dagen i det området, Rebecka grillade korv, Annika kom med Duffy och spårade, jag åkte runt med bilen och spanade, ingen Tipsie någonstans. När vi kommit hem på kvällen pratade vi om hur vi skulle göra på torsdagen och hur långt hon skulle kunna ta sig över natten. Fick då det bästa telefonsamtal man kan få, Majvor och Lasse som bor på gården hon varit tidigare under dagen, hade hört skäll och gnäll utanför dörren, öppnat och Tipsie gick in. Vi åkte dit direkt och där var hon, min lilla prinsessa, hon såg mycket rädd ut men när jag pratade med henne började svansen vifta, öronen kom upp och i nästa stund kastade hon sig i min famn nästa skrikande av lycka, så var det Rebeckas tur att bli hälsad på, en sådan lycklig liten hund det var. Därefter visade hon ingen rädsla för Majvor och Lasse heller, hon var bara lycklig. Hemkomsten blev lika lycklig den, de andra hundarna nosade igenom Tipsie från nos till svans, och hon bara visade hur glad hon var att vara hemma igen.

  Vi "tittade" på Sverigequiz tillsammans.

Önskar att jag kunde tacka alla som varit med mig i detta på ett personligt vis men det går ju tyvärr inte, vet heller inte om alla som varit ute och letat eller engagerat sig på annat sätt

Nu ska jag duscha, åka och handla, sedan vila en stund, därefter åka på utbildning i Romme. Åter till vardagen alltså 

Undrar om man törs tro på en förändring?, känns i alla fall som livet håller på att bli bättre. 

Det tar visst aldrig slut på dessa tråkigheter, kommer nya hela tiden, det senaste är att det har dykt upp ett PRA-fall på en Mitteltik här i Sverige, jag fick se det på hunddata, det kommer att göra det ännu svårare än förut att välja avelsmaterial i fortsättningen. Nu tycker säkert en del att det drabbar ju inte mig som föder upp Kleinspitz (annan ras), så enkelt är det ju nu inte, dom är så involverade i varandra dessa tyska spetsar, finns en hel del  både Pomeranian och Mittelspitz bak i stamtavlorna så nu gäller det att vara ännu mer noga när man väljer partner till sin hund. Det svåra i detta är ju att det inte är så många som är undersökta i dessa raser, har inte varit så stort problem tycker en del men det kan säkert bli om vi inte ser upp nu. Jag är innerligt tacksam att mina hundar inte blivit drabbad av denna sjukdom, det enda man kan göra i förebyggande är ju att ögonlysa och försöka få andra att göra detsamma.

Vintern verkar inte ut att ha så bråttom med sitt antågande och glad är jag för det, ser ut att bli en fin dag idag men det har ju börjat blåsa förståss, får försöka ta mig ut på koppelpromenader med hundarna, har fortfarande vargskräck så jag håller mig borta från skogen. 

Tänker bara tala om att jag är såå förtretad över detta med internet, telefon och TV...nu när det inte fungerar!!! Man får skynda sig när man väl blir uppkopplad för att försöka hinna skriva någon rad här och på fejjan, försöka hinna med att betala räkningar och skriva mail.

Det blir dåligt med uppdateringar tills problemet är löst, har annat problem som också måste lösas - stopp i avloppet! (plats för skratt).

Presenterar härmed Winston, "katten" bland hermelinerna, han ska vara hos oss ett tag, hans husse och matte är på semester nämligen. 

Han sover i min säng precis som dom andra hundarna, är ju van vid att Bianca snarkar men Winston tar priset! 

Idag är det trädgårdsarbete som gäller, måste få klart ute nu så vintern kan komma, för det gör den ju förr eller senare. 

Så långt har vi haft en riktigt fin höst tycker jag, förskonade från stormar ännu så länge. Det har ju drabbat en del hårt när Simone drog in över södra Sverige. 

Jag är inte på topp, dras med olika besvär som gör livet tungt, det måste väl för sjutton ge sig någon gång.

Idag ska jag iväg på träning i alla fall, lydnadsträning, hör och häpna! Zuki och jag ska få lite tävlingsträning och förhoppningsvis blir det en spark i baken så jag kommer igång, ska försöka tävla i apell (sök) till nästa år. Zuki är ju så duktig, det är sämre med matte!

Har varit in med bilen till verkstaden ett flertal gånger, den är lika krasslig som jag numera, kan det bero på ålder? Torkarmotorn bak har slutat fungera (på bilen) och det verkar vara stört omöjligt att få tag på en motor till den.