Valparna har redan blivit en vecka gamla, nu får man börja vänta på att ögonen ska öppna sig. Dom blir ju små personligheter då tycker jag. Dom äter och växer, mamma har mycket mat och dom är bara tre så ingen blir utan. Jag har aldrig haft så tysta valpar, är det lugnet före stormen tro?

Dom andra hundarna kan inte riktigt förstå varför dom inte får komma in i valprummet och titta, verkar ju vara något riktigt spännande där inne, Soya talar om att det är INTE tillåtet att se dom små ännu.

Dom kom fredagkväll, lite trögt gick det men till slut var dom tre små puppisar som låg där och tuttade på sin tappra mamma, superspetsen Soya fick sina valpar till slut!

En hane (svart) och två tikar, en svart och vad den andra har för färg får vi väl bestämma lite längre fram, svårt att säga i dagsläget.

Nu ska dom äta och växa i lugn och ro, mamma Soya sköter dom perfekt, jag kan lugnt bara se på, livet är trevligt ibland. 

Vill säga ett stort TACK till min vän Ewa Svensson som med sin erfarenhet och lugn hjälpte mig med denna valpning trots alla mil det är mellan oss. 

Det föds valpar överallt omkring oss nu, vi väntar och väntar, Soja beräknas föda i början på nästa vecka, det är så spännande! Hon är riktigt rund om magen nu och det sparkar för fullt därinne, hon har provat den nya valplådan lite men ligger helst under Rebeckas säng. Tycker det är jobbigt att promenera med ungdomarna så nu får hon gå tillsammans med di gamle istället på promenaderna.

Jag törs inte gå ut i skogen för vargarna har ju gjort sig påminda igen, tagit en liten Powder Puff på en gård några kilometer härifrån, hörs yla uppe på berget ovanför där vi bor, Zuki blir stirrig och skäller som en galning när hon hör och känner lukten av dom och rådjuren som var här och hälsade på varje dag har försvunnit.